Författare: Ariane van Wijk

Den 5 juni 2013 offentliggjordes den spanska lagen 4/2013 daterat den 4 juni i spanska officiella tidningen B.O.E. Denna nya lag anger förfaranden för att matta ut och främja semesteruthyrningsmarknaden. Genom denna lag försöker den spanska regeringen att reglera semesteruthyrning som inte kontrolleras av spanska skatteverket.

Dessa förordningar syftar till två grundläggande mål: Å ena sidan att ändra människors vana när det gäller att uppfylla sina bostadsbehov- hittills har folk varit mer benägna att köpa sina hem och få ett lån. Nu är folk mer benägna att hyra. Och å andra sidan syftar dessa regelverk till att bekämpa svarta pengar genom semesteruthyrning.

Ändå lämnar dessa föreskrifter sommaruthyrnings hus utan rättsligt skydd eftersom de avser ”uthyrning avsedd för semester” inte regleras av LAU (hyr lagen) utan enligt regionalregeringarnas egna regler.

I synnerhet är andalusisk lagstiftning i detta avseende mycket sträng och hård om den jämförs med andra spanska regioner. Till exempel är ägare med mindre än tre hyresfastigheter i samma byggnad eller bostadsområde inte inkluderade i andalusiska bestämmelser. Till följd av att detta är en hög andel ägare som hindras från att hyra sina bostäder. Detta syftar till att bekämpa ”inkräktande” på turistområdet och orättvis konkurrens för traditionella researrangörer.

Alternativt ställer den nya lagen strikta och kontrollerande åtgärder för denna typ av sommaruthyrning. Det spanska skatteverket ålägger elföretag att årligen presentera en rapport kring hushållens konsumtion. Detta är avsett att samla nödvändiga uppgifter för att upptäcka de uthyrda bostäder som inte deklareras.

Den nya lagen innehåller bokstavligen följande:  ”… it is not included within the scope of this law: … the temporary assignment for use of the entire furnished and equipped home to be immediately occupied, marketed and promoted through tourist offer channels for economic purposes, when this property is subject to a specific regime as a result of its sectorial regulations.”

Efter överväganden av detta uttalande kan dessa föreskrifter diskuteras och tolkas när det gäller att hyra ett hem för semester från en privat hyresvärd. Vi anser att denna hyra är möjlig, men det är nödvändigt att se skillnaden mellan två typer av scenarier: å ena sidan hyra per dag för turistande och å andra sidan säsongsuthyrning.

I det förra fallet innebär det en regelbunden kommersiell användning av hyran av en professionell, som erbjuder andra ytterligare tjänster bortsett från boende. Faktum är att denna typ av turistbostadsuthyrning uteslutits från Spanish Urban Rental Law (LAU) hittills. De reglerades av lagstiftningen av de behöriga offentliga organen.

I det senare scenariot handlar det inte om turistverksamhet, utan en tillfällig uppgift utan ytterligare skyldighet. Följaktligen verkar denna nya lag inte påverka människor under dessa förhållanden. Om det gör det kan det säkert innebära en tydlig begränsning av ägarens rättigheter. De kan ha möjlighet att hyra ut sina hem per säsong, vare sig på lång sikt eller på kort sikt, inklusive per dag. Dessutom regleras denna bostadsuthyrning under skydd av spanska stadsuthyrningslagen från 1994 (LAU).

Författare: Francisco Delgado Montilla, C & D Solicitors (advokat)

Torrox-Costa (Malaga / Costa del Sol / Andalusien)